Gräsarter
En betraktelse om gräsarter och uppbyggnad av greenerna på Kevinge
av Andreas Wahlberg, greenkeeper på Kevinge.
Flera av de äldre golfbanorna i Stockholmsområdet har som bekant under de senaste åren byggt om sina greener och greenområden. På Stockholms Golfklubb följer vi i bankommittén och styrelsen med stort intresse hur dessa banor utvecklas. Vi försöker ta lärdom för att på sikt ta beslut när det gäller vår egen bana på Kevinge.
Vi vet att frågorna bland våra medlemmar är många och svaren ganska få och jag vill därför försöka ge en beskrivning, enbart ur Kevingeperspektiv, av olika gräsarter och dess för- och nackdelar och försöka förmedla så mycket kunskap jag kan.
Vitgröe alternativt Poa.
Låt oss börja med vår kära gamla Vitgröe som alternativt kallas Poa.
På Kevinge består banan till 99% av denna gräsart. Som om inte detta vore nog består tomter och gräsplättar utanför banan till 99% av Vitgröe/Poa också.
Vitgröe är i sina bästa stunder kanske den art som ger absolut bäst puttyta. Många stora tävlingar spelas på Vitgröebanor. Förvisso banor som ligger på lite andra markförhållanden samt breddgrader, många av dom ligger på sådana ställen att en riktig vinter aldrig infinner sig.
Vitgröe sprider sig själv genom fröbildning som transporteras via tex golfskor, djur eller vind. Den största nackdelen med vitgröe är dess känslighet för svampar (snömögel, antraknos etc) och det faktum att den ofta klarar vintern dåligt. Dessutom behöver den mycket näring och mycket vatten. Det förstnämnda är ett litet orosmoment då vi går mot mer och mer tänk på miljön. Preparaten vi har för att bekämpa svampangrepp blir färre och färre.
Krypven.
Den nya nedre puttinggreenen vid klubbhuset är sådd med två olika sorter av arten Krypven och samtidigt byggdes greenen upp enligt den senaste och mest moderna standarden när man bygger greener, så kallad USGA-uppbyggnad. (Se avsnittet USGA/jordgreener längre fram).
Inom arten Krypven finns en hel uppsjö av olika sorter. Det är inget vi ska gå in på direkt, men som ni vid det här laget vet så är den nya nedre puttinggreenen alltså sådd med arten Krypven (sort L93 och SR1119). Detta är ett så kallat ädelgräs, detta på grund av att den plockats fram och förfinats av oss människor genom åren.
Denna art kräver inte lika mycket vatten och näring som Vitgröe. Dessutom är den inte alls lika mottaglig för svamp eller stressrelaterade skador. Gräset utsätts hela tiden för stress, 3 mm är inte en naturlig klipphöjd och dessutom körs maskiner på green kontinuerligt. Högre krav på spelkvalité höjer mängden stress, för att bibehålla den standard som krävs måste det vertikalskäras och vältas oftare. Vältning är något som ökat markant senaste åren, med mer frekvent vältning måste det även luftas oftare då greenen trycks ihop.
Långa perioder av torka stressar också, även om man vattnar så är en bevattningsanläggning aldrig i närheten av samma täckningsgrad som regn. Mest slitage står kanske lite oväntat golfspel för. Krypvenen klarar dessutom vintrarna mycket bättre än Vitgröe. Man brukar säga att Vitgröe klarar ibland upp emot max 30 dagar under is, medan Krypvenen kan klara runt 70. Detta skiljer sig dock åt från år till år beroende på hur tät isen är, hur gräset mådde innan det blev isbildning etc etc.
Så vad är då nackdelen med Krypven?
Egentligen svarar man bäst på den frågan i vårat fall genom att se till fördelen med Vitgröe. Att den sprider sig själv. Vitgröe är när förhållandena är goda, dvs varmt och fuktigt, ett gräs som sprider sig något enormt. Under dessa förhållanden är det även starkare än alla andra gräsarter vilket gör att man får en så kallad invandring i greener med ädelgräs. Resultatet blir fläckiga greener med på sikt ganska mycket vitgröe i sig.
Vitgröe och Krypven sköts i slutändan ändå ganska lika vilket gör att där Krypven trivs, där trivs även Vitgröe. På vissa greener där det är mycket skugga, som det finns fler än ett fall av på Kevinge så trivs till och med Vitgröen bättre. Det gör att man får invandring av Vitgröe i Krypvenen.
För att ge ett exempel så har vi som sagt vår Krypvensgreen, den nedre puttinggreenen.
Från trappan ner sett, i det bortre hörnet mot 17 herrtee är det ofta skugga. Där har vi en inte så välmående Krypven som för varje dag tas över av mer och mer Vitgröe.
Med tanke på att vi på Kevinge har en hel del skugggreener i form av, ettan, till viss del trean, femman, sjuan, åttan, till viss del tian, till viss del 14 och till viss del 17 så kan man lätt dra slutsatsen att Krypven på Kevinge inte skulle klara sig särskilt bra. Det skulle efter några år ge resultatet att man på dessa greener, eller delar av greener skulle vara tvungen att så om.
Det man kan fråga sig är om en idé skulle vara att bygga om greenerna till USGA-standard men behålla Vitröen. Detta är självklart något även vi tänkt på, därav gjorde vi testen med 18 green. Den är som sagt uppbyggd enligt USGA men med gräsarten Vitröe. Det faktum att det aldrig står vatten i ytan på den är väldigt positivt. En torr yta är bra ur alla aspekter, vad gäller puttning, stress, sjukdomar samt vinterrelaterade skador.
På det hela känns försöket ganska lyckat. Även om det börjat visa sig först på sista tiden. Man ska dock inte glömma att gräset flyttades från gamla puttinggreenen och 18, en green som legat i skugga under närmare 70 år, som nu ligger öppet i solen. Det tar några år för gräset att ställa om.
En detalj att tänka på är att det är svårt att exakt behålla karaktären efter ombyggnad i alla lägen. Dessutom måste det till förändringar i och med ombyggnad främst vad gäller ytavrinning. Vi har idag greener med extremt dålig ytavrinning, att bygga om greenerna och återställa dom precis som dom är idag vore rent och skärt tjänstefel.
Greenuppbyggnad och skillnaden mellan USGA och jordgreener.
USGA är alltså USA’a motsvarighet till Svenska Golfförbundet.
Efter många års forskning har man kommit fram till den optimala mixen av sand och mull (80% sand, 20% mull) för en välmående och bra green. Under denna mix ligger även ett lager dräneringsgrus samt slang som för bort vatten.
Själva såbädden, alltså sanden och mullen i kombination med dräneringslagret gör att vatten kan hållas i botten av såbädden. Dit söker sig rötterna för att hämta vatten vilket ger ett bra rotsystem. Samtidigt dränerar den igenom allt överflödigt vatten vilket ger en torr och puttvänlig yta.
Nya 18’e greenen är även den uppbyggd efter den här moderna standarden, dock är den inte sådd med något gräs utan torvad. Torven tog vi från gamla 18 och gamla puttinggreenen, således är 18 till 100% Vitgröe eller Poa om ni så vill.
Övriga 18 (17 hål plus den övre puttinggreenen) är alltså inte uppbyggda efter den här standarden utan här består uppbyggnaden till största delen av jord.
Genom åren har vi som ni vet dressat med sand en hel del. Detta för att dels få en jämnare och hårdare yta och dels för att på sikt bygga upp greenen och på så sätt få mer sand i ytan. På detta sätt dränerar ytan bättre och ger en bättre puttyta.
Tyvärr är det inte så enkelt att man dressar till en viss punkt och sedan är det bra, utan det sker en ständig process i greenytan som omvandlar gammalt gräsklipp etc till organiskt material. Detta ger vad som kallas thatch/filt, detta skikt håller näring och släpper inte igenom varken vatten eller luft.
På sikt gör det här greenerna sunkiga, svampiga och mjuka. På grund av detta måste luftning (för att penetrera alternativt ta bort delar av detta skikt) och dressning (för att få hårdare och mer dränerande greener) ske på reguljär basis.
Liten sammanfattning av skillnader mellan USGA och jordgreener:
•Rotsystemet i en USGA- green blir avsevärt mycket bättre än i en jordgreen.
•Det går mycket snabbare att få upp marktemperaturen i en USGA-green.
•En USGA-green dränerar igenom överflödigt vatten mycket bättre än en jordgreen vilket medför att du i princip inte kan få stående vatten i ytan på USGA-greenen.
•USGA-greenen ger ett bättre klimat för gräset vilket gör att det blir mer sjukdomsresistent och klarar vintern bättre.
Många flera grässorter t ex rödsvingel.
Det finns långt fler arter av gräs än vad som gås igenom här, problemet är att dom är på tok för skuggkänsliga för att det skulle vara hållbart att så dom på Kevinge, om banans sträckning ska vara densamma som idag. Men jag tänkte gå igenom en sista, Rödsvingel.
Detta är en gräsart som även den klarar vintern och svampangrepp väldigt bra. En av nackdelarna är att den inte trivs så bra i skugga (vad det gäller att klara skugga är Vitgröe överlägset). En positiv aspekt av Rödsvingel, som dessvärre är negativ när det gäller oss på Kevinge är att den trivs bäst med låga näringsgivor och lite vatten.
Det som är bra med detta är att den är så långt ifrån Vitgröe man kan komma vad gäller skötsel. Vitgröe skulle inte på något sätt trivas i en rätt skött Rödsvingelgreen, således minskar man invandringen. Baksidan är att med lite näring och vatten kommer en extremt hård yta. Vi snackar linksgolf. Det låter ju trevligt, steget från Kevinge till dom Brittiska öarna är ju inte särskilt långt?
Men med den ytan, på greener som ettan, tvåan, sexan, sjuan, åttan, man kan egentligen säga alla greener på Kevinge skulle det bli ospelbart. Rätt skötta Rödsvingelgreener kräver en approach, alltså ett landningsområde framför green som man kan rulla in bollen från. Framförallt sexton är ett bra exempel, den skulle helt enkelt inte gå att få bollen att stanna på. Ett relativt långt hål med en upphöjd green, utesluter tyvärr möjligheten till en svingelgreen.
Om man ändå känner att en ombyggnad ska till, så är nog ändå Rödsvingel rätt väg att gå, med följden att karaktären på Kevinge skulle förändras väsentligt.
Andreas Wahlberg
Artiklar inom området
http://www.golf.se/SGF/Bana/Gras-och-golfbanans-ovriga-vaxter/
http://www.golf.se/SGF/Bana/Bankonstruktion/
Se filmen om klubben. 
